Förtroende för dig själv, förändringar, att kunna vara självkritisk! & Vägen till lycka.
Detta kommer till en början att bli ett relativt långt inlägg då jag känner att det finns mycket att skriva om.
Lycka som det förra inlägget handlade om kommer spela stor roll och prägla detta inlägg också.
Kommer ta upp Förtroende för sig själv, och i ordning det andra.
Så låt oss komma in på dagens första ämne,
Självförtroende.
Detta ord dyker upp otroligt ofta i alla sammanhang, senast det kom upp för mig var när jag skulle skriva en jobbansökan.
Hur skulle det se ut om jag skrev den där ansökan utan att tro på mig själv?
Det hade präglat hela ansökan, och hade märkst direkt av läsaren på andra sidan.
Men visst jag tog tag i det hela, tog ett djupt andetag och skrev på med fullt självförtroende.
(Det blev ett väldigt bra resultat om jag får medge det själv)
Men hur ser det egentligen ut för herr Plato i nuläget?
Som sagt så är självförtroendet i botten, varför kan vissa fråga?
Det tåls till att skrivas i ett annat inlägg, så något svar på den frågan kommer inte idag.
Men vi backar tiden tills jag va 6 år.
Året var 1992 då jag började på lekis och i allmänhet började umgås med folk i större skala, dvs vistas där det fanns fler människor än bara mina egna kompisar.
Ända sedan den dagen har jag tatt en så att säga (ledar roll) Alfahanne skulle andra kalla det.
Jag utsåg inte mig själv på något sätt, utan det bara blev så.
Denna roll har väll mer eller mindre följt mig exakt hela mitt liv. Som alfahanne blir man precis som i djurriket (utmanad) av likasinnad. Detta är oundvikligt.
När sådant händer, byggs ledarrollen på ännu en del. Och destu mer åren går destu mer ledarroll har man befunnit sig i.
(Vad har detta med självförtroende att göra tänker nu vissa, jag kommer dit)
En typisk alfahanne skiner av självförtroende.
Dom flesta som träffat mig eller tro sig känna mig, tror jag har världens ego.
Men sanning är att jag inte alls har detta självförtroende och sågar mig själv mer än någon annan någonsin kan tro.
Men eftersom alfahanne rollen har präglat hela min uppväxt så har jag aldrig visat min dåliga tro på mig själv.
När jag gör ett jobb t.ex, så kan jag aldrig underprestera. Jag måste alltid klara allting med 100% säkerhet annars mår jag dåligt!
Ni som känner mig vet att om vi sportar t.ex så är jag alltid den som går för vinst.
vare sig det är på skoj eller inte, jag kan inte ge 60%. Det är sådan jag är och är lärd.
Förändringar.
Jag har länge försökt att inse att man inte kan vara 100% på allting man gör, det finns absolut ingen som kan. Men jag vill fortfarande i dom flesta lägen.
Detta är någonting jag jobbar på att förändra i nuläget.
Det var ingen slump att jag skrev om lycka igår. Delvis skrev jag om det för att jag faktist inte är den lyckligaste personen på jorden och är inte den positiva/glada/skrattande killen jag va för ett par år sedan.
Detta är såklart ingenting jag har gått runt å tänkt på i ett par dagar bara. Utan den försvunna glädjen och den glada killen jag var för ett par år insågs efter Sunny Beach vistelsen 2009.
Varför va jag inte den där glada killen i Sunny beach 2009?
Jag hade ett otroligt utmanande jobb, det va roligt. Fest, kompisar, nattklubbs miljö, sol & bad var något som ingick varje dag.
Jag vet varför, och har faktist insett att det var pågrund att jag tar allting för allvarligt.
Jag jobbade som Försäljning och promotion chef. (Låter som värsta jobbet)
Visst det är ett jobb jag är nöjd att jag fick testa på, lärde mig mycket.
Men det jag inte gjorde rätt var att ge 100% hela hela hela tiden. Finns eller kommer det finnas någon någonsin som ger 100% till sitt jobb. I ett charter paradise? Inte änns min chef gav 80% förmodligen.
Slutsumman av detta 100% givandet till jobbet blev att jag blev den mindre glada killen, den mer stressade och den mindre skrattande killen.
Alla andra var ju så glada? Ja det var dom, men dom ger inte heller 100% till sitt jobb.
VEM GÖR DET? När man är på ett charter jobb?
Känner mig otroligt dum och jag känner ånger för sommaren som kunde blivit en rad av fantastiska sommrar.
Självkritisk.
Att kunna rada upp det som är dåligt med sig själv ser jag som otroligt viktigt just nu.
Jag har gjort det, och jag har bestämt mig att ändra på det dåliga. Och nu är det allvar, det är påtiden att saker ändras.
Att kunna vara självkritisk offentligt är kanske inte nödvändigt men känner att jag behöver vara det i nuläget!
Så här kommer lite saker jag med bestämdhet kommer att ändra på.
Datorn, onödigt media intag, för lite sömn, avsätta sig från att ha ledarroller i sociala sammanhang.
Datorn i sig är det inget direkt fel på, där kan man läsa nyheter, ha social kontakt med människor.
Men min dator tid, går till att göra helt onödiga saker. T.ex datorspel, som förstör för så otroligt många människor även mig själv. Jag vet att om jag sätter på ett spel nu så kommer jag sitta där i 4 timmar helt inne i det spel jag spelar.
Det ska jag defintivt sluta med från och med nu. Spel kommer slängas.
Onödigt media intag.
Tv & film. Tv kan jag erkänna att jag endast kollar på om det är fotboll eller något otroligt intressant.
För jag vet själv att jag inte mår bättre av att kolla på någon serie om 4 tjejer i NY(Sex and the city). Eller om rika bortskämda ungar (Gossip girl) Inte heller skulle jag må bättre av att kolla på Idol. Inte heller av att kolla på Smallville.
Jag kan fortsätta rätt lång tid med vad jag inte skulle må bättre av att kolla på.
Det jag menar är att jag kommer enbart lägga tid att kolla på sådant jag skulle må bättre av.
Komedi serier för mig är ett sätt att få en gnutta komik in i livet. Dvs det ger mig nånting. Ett eller flera skratt kan ingen må sämre av.
Nyheter, Dokumentärer, informations givande program, sport, komedi serier.
Detta är en del av det jag själv vet att jag mår bra av att kolla på, alltså dessa program känns som att dom ger mig nånting.
Självklart så finns det folk där ute som mår bra av att kolla på Gossip girl eller kanske Idol.
Jag menar inte det är skit för alla och att alla ska sluta kolla på det. För nu vill jag förändra mig själv och ingen annan.
Att inte ta en lederroll i socialt sammanhang.
Jag, utan att behöva säga någonting är den som till 90% ska få saker att hända.
Om det är fredag, folk vet inte vad dom skall göra. Då är det jag som alltid får samla ihop folk.
Jag är den som alltid får pusha folk.
Jag är den som alltid ska behöva bestämma vad som ska göras.
Detta är inte för att jag vill bestämma, inte heller för att jag brukar va kritisk till vad andra vill.
Utan det bara är så.
Detta har jag faktist bättrat mig på, jag är inte den som alltid ringer längre.
Jag är inte den som försöker samla ihop folk längre. För jag är förbannat trött på det.
Vad händer nu när jag gjort detta?
Har blivit otroligt mycket mindre socialt umgänge för min egen del.
Vet också att en del andra personer har försvunnit in i sitt egna lilla ide.
Pga att ingen bestämmer saker åt dom.
Saker som jag vet skulle få mig att må mycket bättre, och som jag från och med idag ska införa hur hårt det än skall bli.
Jag ska börja läsa 1 bok i veckan.
Jag ska sluta vara uppe längre än till 01.00.
Jag skall kliva upp ur sängen senast 10.00.
Jag skall försöka tänka enbart positiva tankar.
Detta är bara några av dom saker jag bestämt mig för, och som jag vet kommer få mig att må mycket bättre.
Bara dessa 4 saker jag skall börja göra, och dom 4 sakerna jag ska sluta att göra.
Kommer ge mig 8 steg närmare att känna den sanna lyckan som folk vill ha.
Och man måste ju såklart börja någonstans, och detta är min början.
För, med positiva förändringar kommer förtroende.
Med förtroende & insikt om sig själv kommer positiv självkritik.
Och med allt kombinerat kommer lycka iallafall i mina ögon.
Om ni nu läst detta hela inlägg, var goda att kommentera.
Kanske åtgärder ni har tatt i eran livshistoria eller kanske om ni tycker nått är absolut helt galet!
Men nu är det slut på text, och kan vara dax. Ingen orkar ju läsa hur mycket som helst! :)
/Plato
Lycka som det förra inlägget handlade om kommer spela stor roll och prägla detta inlägg också.
Kommer ta upp Förtroende för sig själv, och i ordning det andra.
Så låt oss komma in på dagens första ämne,
Självförtroende.
Detta ord dyker upp otroligt ofta i alla sammanhang, senast det kom upp för mig var när jag skulle skriva en jobbansökan.
Hur skulle det se ut om jag skrev den där ansökan utan att tro på mig själv?
Det hade präglat hela ansökan, och hade märkst direkt av läsaren på andra sidan.
Men visst jag tog tag i det hela, tog ett djupt andetag och skrev på med fullt självförtroende.
(Det blev ett väldigt bra resultat om jag får medge det själv)
Men hur ser det egentligen ut för herr Plato i nuläget?
Som sagt så är självförtroendet i botten, varför kan vissa fråga?
Det tåls till att skrivas i ett annat inlägg, så något svar på den frågan kommer inte idag.
Men vi backar tiden tills jag va 6 år.
Året var 1992 då jag började på lekis och i allmänhet började umgås med folk i större skala, dvs vistas där det fanns fler människor än bara mina egna kompisar.
Ända sedan den dagen har jag tatt en så att säga (ledar roll) Alfahanne skulle andra kalla det.
Jag utsåg inte mig själv på något sätt, utan det bara blev så.
Denna roll har väll mer eller mindre följt mig exakt hela mitt liv. Som alfahanne blir man precis som i djurriket (utmanad) av likasinnad. Detta är oundvikligt.
När sådant händer, byggs ledarrollen på ännu en del. Och destu mer åren går destu mer ledarroll har man befunnit sig i.
(Vad har detta med självförtroende att göra tänker nu vissa, jag kommer dit)
En typisk alfahanne skiner av självförtroende.
Dom flesta som träffat mig eller tro sig känna mig, tror jag har världens ego.
Men sanning är att jag inte alls har detta självförtroende och sågar mig själv mer än någon annan någonsin kan tro.
Men eftersom alfahanne rollen har präglat hela min uppväxt så har jag aldrig visat min dåliga tro på mig själv.
När jag gör ett jobb t.ex, så kan jag aldrig underprestera. Jag måste alltid klara allting med 100% säkerhet annars mår jag dåligt!
Ni som känner mig vet att om vi sportar t.ex så är jag alltid den som går för vinst.
vare sig det är på skoj eller inte, jag kan inte ge 60%. Det är sådan jag är och är lärd.
Förändringar.
Jag har länge försökt att inse att man inte kan vara 100% på allting man gör, det finns absolut ingen som kan. Men jag vill fortfarande i dom flesta lägen.
Detta är någonting jag jobbar på att förändra i nuläget.
Det var ingen slump att jag skrev om lycka igår. Delvis skrev jag om det för att jag faktist inte är den lyckligaste personen på jorden och är inte den positiva/glada/skrattande killen jag va för ett par år sedan.
Detta är såklart ingenting jag har gått runt å tänkt på i ett par dagar bara. Utan den försvunna glädjen och den glada killen jag var för ett par år insågs efter Sunny Beach vistelsen 2009.
Varför va jag inte den där glada killen i Sunny beach 2009?
Jag hade ett otroligt utmanande jobb, det va roligt. Fest, kompisar, nattklubbs miljö, sol & bad var något som ingick varje dag.
Jag vet varför, och har faktist insett att det var pågrund att jag tar allting för allvarligt.
Jag jobbade som Försäljning och promotion chef. (Låter som värsta jobbet)
Visst det är ett jobb jag är nöjd att jag fick testa på, lärde mig mycket.
Men det jag inte gjorde rätt var att ge 100% hela hela hela tiden. Finns eller kommer det finnas någon någonsin som ger 100% till sitt jobb. I ett charter paradise? Inte änns min chef gav 80% förmodligen.
Slutsumman av detta 100% givandet till jobbet blev att jag blev den mindre glada killen, den mer stressade och den mindre skrattande killen.
Alla andra var ju så glada? Ja det var dom, men dom ger inte heller 100% till sitt jobb.
VEM GÖR DET? När man är på ett charter jobb?
Känner mig otroligt dum och jag känner ånger för sommaren som kunde blivit en rad av fantastiska sommrar.
Självkritisk.
Att kunna rada upp det som är dåligt med sig själv ser jag som otroligt viktigt just nu.
Jag har gjort det, och jag har bestämt mig att ändra på det dåliga. Och nu är det allvar, det är påtiden att saker ändras.
Att kunna vara självkritisk offentligt är kanske inte nödvändigt men känner att jag behöver vara det i nuläget!
Så här kommer lite saker jag med bestämdhet kommer att ändra på.
Datorn, onödigt media intag, för lite sömn, avsätta sig från att ha ledarroller i sociala sammanhang.
Datorn i sig är det inget direkt fel på, där kan man läsa nyheter, ha social kontakt med människor.
Men min dator tid, går till att göra helt onödiga saker. T.ex datorspel, som förstör för så otroligt många människor även mig själv. Jag vet att om jag sätter på ett spel nu så kommer jag sitta där i 4 timmar helt inne i det spel jag spelar.
Det ska jag defintivt sluta med från och med nu. Spel kommer slängas.
Onödigt media intag.
Tv & film. Tv kan jag erkänna att jag endast kollar på om det är fotboll eller något otroligt intressant.
För jag vet själv att jag inte mår bättre av att kolla på någon serie om 4 tjejer i NY(Sex and the city). Eller om rika bortskämda ungar (Gossip girl) Inte heller skulle jag må bättre av att kolla på Idol. Inte heller av att kolla på Smallville.
Jag kan fortsätta rätt lång tid med vad jag inte skulle må bättre av att kolla på.
Det jag menar är att jag kommer enbart lägga tid att kolla på sådant jag skulle må bättre av.
Komedi serier för mig är ett sätt att få en gnutta komik in i livet. Dvs det ger mig nånting. Ett eller flera skratt kan ingen må sämre av.
Nyheter, Dokumentärer, informations givande program, sport, komedi serier.
Detta är en del av det jag själv vet att jag mår bra av att kolla på, alltså dessa program känns som att dom ger mig nånting.
Självklart så finns det folk där ute som mår bra av att kolla på Gossip girl eller kanske Idol.
Jag menar inte det är skit för alla och att alla ska sluta kolla på det. För nu vill jag förändra mig själv och ingen annan.
Att inte ta en lederroll i socialt sammanhang.
Jag, utan att behöva säga någonting är den som till 90% ska få saker att hända.
Om det är fredag, folk vet inte vad dom skall göra. Då är det jag som alltid får samla ihop folk.
Jag är den som alltid får pusha folk.
Jag är den som alltid ska behöva bestämma vad som ska göras.
Detta är inte för att jag vill bestämma, inte heller för att jag brukar va kritisk till vad andra vill.
Utan det bara är så.
Detta har jag faktist bättrat mig på, jag är inte den som alltid ringer längre.
Jag är inte den som försöker samla ihop folk längre. För jag är förbannat trött på det.
Vad händer nu när jag gjort detta?
Har blivit otroligt mycket mindre socialt umgänge för min egen del.
Vet också att en del andra personer har försvunnit in i sitt egna lilla ide.
Pga att ingen bestämmer saker åt dom.
Saker som jag vet skulle få mig att må mycket bättre, och som jag från och med idag ska införa hur hårt det än skall bli.
Jag ska börja läsa 1 bok i veckan.
Jag ska sluta vara uppe längre än till 01.00.
Jag skall kliva upp ur sängen senast 10.00.
Jag skall försöka tänka enbart positiva tankar.
Detta är bara några av dom saker jag bestämt mig för, och som jag vet kommer få mig att må mycket bättre.
Bara dessa 4 saker jag skall börja göra, och dom 4 sakerna jag ska sluta att göra.
Kommer ge mig 8 steg närmare att känna den sanna lyckan som folk vill ha.
Och man måste ju såklart börja någonstans, och detta är min början.
För, med positiva förändringar kommer förtroende.
Med förtroende & insikt om sig själv kommer positiv självkritik.
Och med allt kombinerat kommer lycka iallafall i mina ögon.
Om ni nu läst detta hela inlägg, var goda att kommentera.
Kanske åtgärder ni har tatt i eran livshistoria eller kanske om ni tycker nått är absolut helt galet!
Men nu är det slut på text, och kan vara dax. Ingen orkar ju läsa hur mycket som helst! :)
/Plato
Kommentarer
Postat av: Josefin
Jag gillar din blogg Kim :)
att läsa böcker är tusen gånger bättre än att kolla film, säg till vad du vill läsa och vill ha tips :)
kramar Josefin
Postat av: s
Det du skriver låter jättebra! Jag känner dig väl eller kände dig är kanske rätta ordet. Blir glad över att läsa om dina nya planer. För mig känns det lite som att pengen äntligen trillat ner :)(inget illa menat) Kämpa på! Jag tror på dig!
Postat av: Plato
Hehe tack jossan :)
Jag läser jätte gärna självbiografier, så har du tips på dessa så hade jag blivit glad! :)
Mrs S.
Om du är den jag tror så känner du mig relativt väl iallafall.
Men visst är det så att pengen har trillat ner. Men det gjorde den nog för många år sen.'
Styrkan är att ta tag i det, å den har jag inte haft föräns nu!
Förstår att du inte menar något illa!
Tack för stödet :)
Postat av: Calle
Shit dude, du e sum deep shiet :) trodde inte du var så djup...tänkte på en sak du skrev:
"Känner mig otroligt dum och jag känner ånger för sommaren som kunde blivit en rad av fantastiska sommrar."
Tänk inte så, det är inte bra.
"För att bli riktigt lycklig krävs två ting; att aldrig göra saker som man ångrar och att aldrig ångra saker som man gjort."
//August Strindberg
MvH
Calle
Postat av: Angie
Du är otroligt duktig på att skriva Kimsan :) de har ja sagt ganska ofta nu hehe men det är sant.. Tycker det är starkt av dig att du har börjat skriva ner dina tankar och känslor, det är inte alla som delar med sig av sådant.. Det vi snackade om innan idag, försök hitta :) jag hjälper dig gärna :)
Postat av: S
Det är bra att du har fått styrkan, ta vara på det nu! Tror på dig, du har alltid haft viljan men inte orken! Ta hand om dig!
Trackback
