Weekend i Danmark
Imorgon åker jag till Danmark och ska träffa Zulle, Nicolai, Lund, Jorge, Kristian.
Det ska bjudas på sprit å julbord, hur jäkla bra kommer inte det bli då..
Fredag - söndag i Sönderborg.. Sen på söndag natt åker jag till Tyskland med Jocke för att inhandla a shitload med alkohol.
Runt 8-9 timmar kommer resan ner till grabbarna i Danmark att ta. Så nu har jag införskaffat mig en bok som dom flesta känner till eller har läst. (Snabba Cash)
Dom flesta säger att den är väldigt bra, så tänkte ge den en chans.
Sen är ett möte bokat med fastighetsägaren i mitte på nästa vecka. Då han skickade sina representanter förra mötet och dom gillade mig och min idé så vill nu slutligen ägaren träffa mig också.
Så det ska ju bli kul att äntligen få träffa honom, och kanske komma över en deal som båda gillar.
Utöver det så händer det inte så mycket i mitt liv just nu, dricker mestadels kaffe och glor serier.
Träningen ligger på is, men det brukar den göra vid den här tiden varje år. Inget jag oroar mig över ;-)
Nu ska jag dra köpa hårfärg sen sola..
/Plato
Recensionen av bioaktuella 2012.
Hade otroligt stora förväntningar på denna filmen, då alla har snackat gott och bra om den.
Har inte hört något dåligt om den, men själv kommer jag att såga den helt.
Familjeromantik och jordens undergång blandas i filmen 2012.
Hela filmen handlar om mayafolkets förutsägelser, att jorden skall gå under 21 december 2012.
Visst är det underhållande att se världen gå under, Independence Day är ju en bra film i samma genre.
______________________________________________________________________________________________
Specieleffekter; (4/5)
Detta är det ända som får godkänt.
Vägar kollapsar strax bakom bilen , stora eldklot far fram, byggnader störtar och vågor sköljer bort hela städer, Skepp går under & vulkaner exploderar.
Problemet är att vi redan har sett detta i ungefär alla andra filmer, vi har redan sett "sista sekunden flykten".
Visst är det snyggt, men aldrig engagerande och det är problemet med 2012.
Manus; (1/5)
Vem placerar stora båtar mitt bland Himalayas allra värsta dalgångar, eller 10 arkar bredvid varandra så de kan slås sönder och samman så fort första vågen slår emot.
Vågen som är slutskede i filmen skulle vara 15000 meter hög, men som är kanske 4500? meter hög när den till slut slår imot deras skepp för överlevnad.
Typisk "Amerikans" familjeromantik blev vi inte heller av med i denna film.
Samtidigt som världen går under runt omkring dem verkar de ändå ha tid till att stanna upp för långa kärleksförklaringar till varandra och familjemys. Var är paniken? Var är förtvivlan? Varför är människorna inte fullständigt panik och skräckslagna?
John Cusack lyckas gång på gång på gång på gång... undkomma alla explotioner, vägras, husras & flygplanscrashar med ungefär 1 sekund i marginal varje scen.
______________________________________________________________________________________________
Alla scener där dom värkligen lyckades i sista sekunden. Vilket var otroligt många scener.
Och även scenen där sonen till John Cusack simmar efter pappan, i värn om att hjälpa till inuti ett översvämmat maskinrum. Då pojken då är den avgörande i själva båtens räddning och jordens totala undergång.
Det kändes som att Disney hade varit med och regisserat filmen.
För mycket Amerikanskt familjemys, dåligt regi och en uttråkande John Cusack.
Filmen får (2/5) från mig.
/Plato
Försöka känna lugnet
För vissa kanske det inte är mycket, men jag känner värkligen att jag har så många bollar i luften.. Så mycket att tänka på.
Först å främst så tänker jag och försöker ständigt hitta lösningar på att fixa en lokal för min tattoo studio.
Har t.ex nu inbokat möte med representerade för fastigheten som jag skrev om två blogginlägg sen.
24:e har jag möte med dom.
Det jag har att tänka på angående där är följande:
Ska jag registrera ett företag?
Vad kommer det kosta?
är det nödvändigt göra detta föränns vi fått klartecken angående lokalen?
Kommer vi att få den?
Måste ja ha med en ekonomisk plan den 24:e (Jag tror det ser seriösare ut om jag gör)
Sen har jag kontakt med en fastighetsmäklare i Halmstad.
Var å kollade å räkna å dona med den lokalen för ungefär 3-4 veckor sedan. Men fick ett nej pga att fastighetsägaren ville avvakta.
(Dvs han kände förmodligen att jag inte va seriös nog när han inte fick ett orginisationsnummer, utan mitt personnummer istället)
Men fick ett mail av han idag, och han skrev att han kanske hade en lokal i halmstad som jag kanske skulle vara intresserad av.
Det har jag att tänka på angående detta:
Jag måste boka visning.
Jag måste ta mig ännu en gång till halmstad, och kanske få ett nej efter 2 veckor pga att det är en tattoo verksamhet jag ska ha. (Otroligt irriterande å energikrävande)
Sen tänker jag hela tiden att jag inte kommer få tag i någon lokal, för att inte rasa helt inombords ifall nu det skulle bli så. Vill inte ha för höga förhoppningar.
Vilket då leder in mig på att jag faktist måste söka jobb och hitta ett väldigt omgående.
Jag söker jobb i Norge, Falkenberg, Norrköping, Halmstad.
Har en del intressanta, eller rättare sagt. Jobb som är möjligt att jag kanske får.
Falkenbergs laxrökeri är ett ställe som Hans en kompis jobbar på. Som jag har givit mitt CV till och lämnar in det till chefen.
Fittnessexpress är ett jobb som jag sökte som jag trodde att jag inte fått då dom inte hörde av sig efter 1 vecka som lovat.
Men fick ett mail idag, och där står det att deras ansökningar blir förlängda pga att dom letar ny platschef också.
Så om man inte fått svar innan den 15:e december så är man ute ur leken.
Värdetransport företag i Oslo: En kompis till mig pratade med hans chef personligen å visade mitt CV å snackade allmänt gott om mig till chefen.
Chansen är minimal, då jag saknar körkort. (Men folk har fått chansen utan körkort)
Och så blev jag precis dömd för mild grad av misshandel, vilket sådana företag inte ser så gott på. (Men undantag har gjort där också)
Sen har jag skrivit in mig på minst 8 stycken olika bemanningsföretag i Sverige och även Norge.
Sökt en hel del ströjobb.. random sökt på lite olika jobb.
Många tanker.
Kommer jag få lokal? kommer det att funka som vi tror? Hur snabbt kan Krastyo kommer till sverige efter skrivet kontrakt?
Kommer jag börja jobba i Falkenberg på ett vanligt kneg?
Kommer jag få jobb i Norge/Oslo. Var ska jag bosätta mig då?
Har även besämt mig för att om jag inte får lokal, så kommer jag spara pengar och dra Australien såfort jag fått ihop 25-30.000kr.
Vilket innebär, kommer behöva knega på nått tråkigt ställe minst 2-4 månader.
Kommer jag dra bulgarien 2010? jobba som manager för en tatuerings studio där nere? å efter sommaren dra Astralien.
Eller skiter jag helt i Bulgarien för att dra Australien?
Om jag får lokal, och den fungerar. Så vill Krastyo ändå att jag ska komma ner Sunny 2010 å ta hand om och bygga upp en studio i hjärtat av sunny beach.
Kommer jag då behöva anställa nån till studion, och vem isånnafall?
Vilketfall, alla dessa saker är nått jag tänker på minst 10 timmar om dagen.
E så jävla mycket bara.
Men jag ska fan klara det, min vilja är så extremt hög.
/Plato
A friend is someone who reaches for your hand, but touches your heart.
Det är värkligen en del vänner som jag faktist saknar med hela hjärtat.
Men vänskapen som vi hade förut är långt ifrån vad den var, och det är värkligen hjärtbrytande.
Även fast jag inte tänker publicera vilka jag faktist pratar om, så vill jag ändå ägna detta inlägg åt en speciel.
Ända sedan barndomen har vi kännt varandra, och genom hårda tider har vi vuxit upp. Vi har våra likheter, otroligt dålig barndom och dålig miljö att växa upp i.
Men se vart vi är idag. Vem kunde ana att vi skulle bli dom vi blev, det var det nog ingen som trodde. Att du är/var min bästa vänn har jag inte svårt att säga då jag vet allt om dig. Vi har delat på allt, vi har i princip gjort allt tillsammans.
Jag vet alla dina framgångar som motgångar.
Jag vet allt om dig och din familj.
Jag vet nästan alla skivor du hade/har haft genom din uppväxt.
Jag vet dom absolut pinsammaste sakerna om dig som andra inte änns skulle kunna köpa sig till vetskapen om.
Det jag försöker säga är att jag känner dig innan å utan, precis som sanna vänner gör.
Vill bara ge denna person en tanke. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jag vill bara påpeka för bloggläsarna som ibland glider förbi här, att jag mår otroligt bra och är inte deprimerad på något sätt.
Det kan uppfattas som detta då jag gjort ett par otroligt seriösa inlägg direkt från hjärtat.
Men det jag har denna bloggen till, är att få skriva av mig helt enkelt. Även om det är från äkta vänskap till politik i USA.
Jag tänkte på vänskap pga att jag känner värkligen hur folk försvinner då framgång inte är i farten.
Framgång är idag inget som kan bindas samma med namnet Kim Plato.
Nej jag jobbar inte just nu, om jag ska vara helt ärlig gör jag ingenting nu förutom att göra mina egna drömmar komma i uppfyllelse. Riktigt kämpa för mina egna drömmar känner jag är viktigast just nu.
Men då man inte jobbar så är det som att man avstängs från det sociala nätet på något sätt.
Och det finns dom vännerna kvar, som faktist inte bryr sig om du har motgång eller medgång. Utan dom är där för att dom vill.
Vill bara påpeka att när mitt tåg såkallat (framgång) är här för att hämta mig på perongen.
Så kommer det inte finnas 5 andra vagnar att sätta sig i. Det är i min vagn å ända vagn som man kan sitta i.
Och den vagnen kommer få plats med ändas äkta vänner.
Är värkligen så trött på såkallade (säsongs-vänner).
Det är vänner som är vän med dig när det passar dom. :)
Vill också vilja passa på att tacka 3 personer för deras vänskap, den betyder mycket.
Sofi, Simon och Angelica.
Dagens 3 quotes och en helt random låt som jag helt enkelt gillar kommer här:
"True friends are never apart, maybe in distance, but not in heart"
"False friends aren't always that bad because it shows you about yourself and teaches you to be strong and life goes on."
"A real friend is one who walks in when the rest of the world walks out."
/Plato
Övertagande av lokal närmare än någonsin!
För er som inte pratar med mig på vanlig basis.
Så har jag iallafall letat lokal nu i 2 månader, vart på ett par visningar och fått ett par nej.
Va idag och kolla på denna lokal som är 235 m2 stor. Väldigt centralt belägen i Falkenberg.
Fastighetsmäklarens sista ord innan vi skildes åt idag var "Vill du ha den, så är den din"
Känns otroligt bra och hoppet brinner fortfarande .
Time will show.
Här är en preview
Älskar den redan!
Patriotism och ett självhatande Sverige.
Och plötsligt slår det mig eller rättare sagt påminner mig, amerikaner älskar sitt land otroligt mycket.
Man kan värkligen se hur det målas i filmen, hur mycket folk älskar sitt land.
Visst att detta inte utspelade sig på 2000-talet. Men älskar inte amerikanare sitt land längre?
Jo det gör dom, och det blir inte mindre.
USA är det land som är mest känt för sitt patriotism.
Spelar ingen roll om man är född i USA, eller om man är illegal invandrare, flykting, eller arbetskraft inflyttad.
Dom flesta är stolta av att vara i USA, dom flesta älskar sitt USA. Dom flaggar för sitt land.
Dom pratar gott om sitt land.
Det man kan lägga märka till är att invandrare i USA, ser USA som sitt egna land. Sitt enda land.
Och det spelar ingen roll om du är japan, afrikan eller arab.
Självklart finns det folk som INTE älskar USA som sitt land, men det är en minoritet.
Hur ser det ut i Sverige?
Vet inte om jag ska skratta eller gråta när det gäller detta samtalsämne och Sverige.
Jag kommer ihåg, och kommer värkligen aldrig glömma en sak som hände för ungefär 12-13 år sedan.
Jag gick i femman i lågstadiet, tror att året va 1996. Kan ha varit 1997, kommer inte ihåg riktigt.
Det va Sveriges nationaldag som man redan varit med om i ett par år, men just denna förändrade min syn för Sverige för alltid. Och detta är sant.
Som vanligt är det & var det lite hype i skolan under nationaldagen, man visste att man skulle ut å hissa flaggan. Och man visste att man skulle sjunga nationalsången.
Men den här nationaldagen blev annorlunda. Rektorn pratade ut i sin mikrofon från kontoret. Som i sin del hörs över hela skolan.
(Bla bla bla bla... Vi ska inte hissa våran flagga. Pga av att invandrare känner sig kränkta).
Nu vet jag inte om detta var en samhällsfråga just detta år, och jag vet inte om detta infördes i alla kommuner/skolor.
Men självklart blev jag rasande. Jag va 11 år men jag förstog redan då, hur stor betydelse detta hade.
Detta va en tradition som vi gjort i, jag vet inte hur länge. Men länge iallafall.
Hur klen politik kan vi ha haft för att detta fick hända?
Vem bad oss Svenskar att sluta hissa våra flaggor, att sluta stolt gå runt med våra flaggor?
Den målade bilden om Sverige för mig är i nuläget följande.
SVERIGE
Vi är landet lagom, vi är glada, vi är folket medel.
Vi är landet som lärde sig att älska och ta imot andra länder (Men samtidigt sluta älska sitt egna)
Vi är landet med jätte bra och gratis sjukvård.
Vi är landet med bra skolor.
Vad fick vi egentligen genom att sluta stoltsera med vårat egna lands flagga?
ingenting om du frågar mig.
Medans USA är landet som är känt för att älska sitt land.
Sverige brukar ibland ses som ett av de minst patriotiska länderna i världen.
Visste ni om detta? Sjukt va?
I de flesta länder ses patriotism som någonting självklart då den uppfattas som en allmän välvilja gentemot det egna landet och dess invånare.
Jag älskar inte mitt Sverige, jag skäms inte över att jag inte gör det.
För man en politik där det framgår att vi inte får älska vårat land till viss grad, så slutar man att älska sitt land.
Detta är självklart bara min egna åsikt.
Detta inlägg är upplagt för diskussion så var inte rädda att kommentera.
/Plato
Le & skratta mer!
Dom tre senaste inläggen har varit väldigt tunga, väldigt seriösa.
Kommer inte göra något oseriöst inlägg nu, men kommer försöka att hålla det på en liten gladare nivå!
Så varför tycker jag att folk ska skratta mer?
Att skratta gör att du mår bättre och att du känner dig gladare.
Ett gott skratt sätter fart på hjärtat, hjärnan, musklerna, matsmältningen och blodomloppet. Lungorna fylls med syre och blodtrycket sjunker.
När du skrattar kommer andra att skratta med dig. Stämningen blir gladare och du själv blir ännu gladare. Skratt stärker självförtroendet och känslan av gemenskap.
Man känner sig mindre stressad när man är glad.
Vill du så kan du!
Försök se det komiska och ta tillvara de chanser till skratt som dyker upp. Är du pessimist kan du skratta åt det. Svart humor är också humor.
Här är några tips;
|
|
Sök upp glada människor. Skratt smittar! Och delad glädje är dubbel glädje. |
Lär känna din humor! Vad är det som gör dig glad? Vad skrattade du åt senast? Vem skrattar du med?
När vi ser ett glatt ansikte reagerar vi positivt, oavsett om det är en bild eller verklig människa framför oss.
Vänta inte på att komiken ska leta upp dig, leta upp den själv.
Fest & stress. Finns det någon koppling mellan dessa två?
Det som händer på fredagar då folk slutar på jobbet och går hem för ledighet. Eller folk som pluggar jätte hårt en veckas tid och nu vill göra något annat över helgen.
Som jag ser på själva helgerna i allmänhet är, stress.
Hur många av er där ute får förfrågningen (Vad ska ni göra i helgen?)
Hur många av er där ute känner då att svaret borde vara (skall festa med ett par kompisar).
Hur många av er där ute skulle känna sig tråkiga gentimot andra om du inte festade i helgen.
Hur många av er där ute skulle känna att du som person är jätte tråkig om du inte festat på 2 månader?
Detta är negativt tänkande.
Det är inte för att du själv skulle känna dig tråkig, för det är ganska skönt att faktist inte festa på ett tag.
Men vi bryr oss, för människor i dagens samhälle bryr sig så mycket om vad andra tycker å tänker om oss.
Detta är bara uppmålat av mig, och visst såhär ser det inte ut för alla.
Men när fredag kommer, och klockan är 4. Vad händer.
Vi börjar direkt tänka på, jaha vad ska man göra denna helgen. Som egentligen betyder vilka ska jag ta kontakt med. Vilka ska jag festa med denna helgen.
Om du har planer på utgång, kommer tankarna om vad du skall ha på dig. Vad du skall dricka i helgen.
Och pressen att försöka hitta nånting som faktist är roligt, och inte det där gamla vanliga förkrök hemma i nisses stuga med 4 andra.
Kan tänka mig att dom flesta när dom går ut (som går ut väldigt ofta).
Oftast går ut pågrund av att dom känner pressen av att gå ut, Alla andra gör ju det. Right?
Känner ni igen er om jag säger. (Vad ska jag ha på mig ikväll? fan jag har inga nya kläder att ha på mig. ååååh så jobbigt)
Eller. (Fan nu måste jag piggna till, jag kan ju inte vara den där tystlåtna eller tråkiga personen på festen)
Eller. (Fan idag måste jag fan va lite frammåt, visa framfötterna för tjejerna. Stöta på någon snygg tjej på förfesten)
Finns en hel radda om vad folk tänker innan festandet påbörjas.
Detta är stress faktorer, och tror att dom flesta känner igen sig i någon av ovannämnda.
Vad händer om du känner pressen av att gå ut.
Vad händer när du inte hittar eller fixar något klädesplagg för helgen men går ut ändå.
Vad händer om du till slut blir den där tystlåtna eller kanske mindre festliga personen på en fest. Kanske pga av du inte känner självförtoendet. (Inga nyinköpta kläder t.ex kan få dig att känna dig. Sliten, tråkig eller till och med inte attraktiv)
Stress stress stress.
Ångest ångest ångest.
Alledess för många känner att festandet (Tillhör ungdomen).
Problemet är inte att folk vill festa och ha roligt. Problemet är att jag tror många gör det mot sin vilja och tänker att det nog blir roligt om de dricker alkohol. Jag skulle önska att fler vågade stå upp för sig själva, att känna att man har en egen vilja och inte gör något bara för att kompisarna hetsar en. Detta leder till starkare självkänsla. Något de flesta personer mår bra av.
Idag tänkte jag umgås med nån polare, och göra ingenting. Det räcker för mig!
/Plato
Förtroende för dig själv, förändringar, att kunna vara självkritisk! & Vägen till lycka.
Lycka som det förra inlägget handlade om kommer spela stor roll och prägla detta inlägg också.
Kommer ta upp Förtroende för sig själv, och i ordning det andra.
Så låt oss komma in på dagens första ämne,
Självförtroende.
Detta ord dyker upp otroligt ofta i alla sammanhang, senast det kom upp för mig var när jag skulle skriva en jobbansökan.
Hur skulle det se ut om jag skrev den där ansökan utan att tro på mig själv?
Det hade präglat hela ansökan, och hade märkst direkt av läsaren på andra sidan.
Men visst jag tog tag i det hela, tog ett djupt andetag och skrev på med fullt självförtroende.
(Det blev ett väldigt bra resultat om jag får medge det själv)
Men hur ser det egentligen ut för herr Plato i nuläget?
Som sagt så är självförtroendet i botten, varför kan vissa fråga?
Det tåls till att skrivas i ett annat inlägg, så något svar på den frågan kommer inte idag.
Men vi backar tiden tills jag va 6 år.
Året var 1992 då jag började på lekis och i allmänhet började umgås med folk i större skala, dvs vistas där det fanns fler människor än bara mina egna kompisar.
Ända sedan den dagen har jag tatt en så att säga (ledar roll) Alfahanne skulle andra kalla det.
Jag utsåg inte mig själv på något sätt, utan det bara blev så.
Denna roll har väll mer eller mindre följt mig exakt hela mitt liv. Som alfahanne blir man precis som i djurriket (utmanad) av likasinnad. Detta är oundvikligt.
När sådant händer, byggs ledarrollen på ännu en del. Och destu mer åren går destu mer ledarroll har man befunnit sig i.
(Vad har detta med självförtroende att göra tänker nu vissa, jag kommer dit)
En typisk alfahanne skiner av självförtroende.
Dom flesta som träffat mig eller tro sig känna mig, tror jag har världens ego.
Men sanning är att jag inte alls har detta självförtroende och sågar mig själv mer än någon annan någonsin kan tro.
Men eftersom alfahanne rollen har präglat hela min uppväxt så har jag aldrig visat min dåliga tro på mig själv.
När jag gör ett jobb t.ex, så kan jag aldrig underprestera. Jag måste alltid klara allting med 100% säkerhet annars mår jag dåligt!
Ni som känner mig vet att om vi sportar t.ex så är jag alltid den som går för vinst.
vare sig det är på skoj eller inte, jag kan inte ge 60%. Det är sådan jag är och är lärd.
Förändringar.
Jag har länge försökt att inse att man inte kan vara 100% på allting man gör, det finns absolut ingen som kan. Men jag vill fortfarande i dom flesta lägen.
Detta är någonting jag jobbar på att förändra i nuläget.
Det var ingen slump att jag skrev om lycka igår. Delvis skrev jag om det för att jag faktist inte är den lyckligaste personen på jorden och är inte den positiva/glada/skrattande killen jag va för ett par år sedan.
Detta är såklart ingenting jag har gått runt å tänkt på i ett par dagar bara. Utan den försvunna glädjen och den glada killen jag var för ett par år insågs efter Sunny Beach vistelsen 2009.
Varför va jag inte den där glada killen i Sunny beach 2009?
Jag hade ett otroligt utmanande jobb, det va roligt. Fest, kompisar, nattklubbs miljö, sol & bad var något som ingick varje dag.
Jag vet varför, och har faktist insett att det var pågrund att jag tar allting för allvarligt.
Jag jobbade som Försäljning och promotion chef. (Låter som värsta jobbet)
Visst det är ett jobb jag är nöjd att jag fick testa på, lärde mig mycket.
Men det jag inte gjorde rätt var att ge 100% hela hela hela tiden. Finns eller kommer det finnas någon någonsin som ger 100% till sitt jobb. I ett charter paradise? Inte änns min chef gav 80% förmodligen.
Slutsumman av detta 100% givandet till jobbet blev att jag blev den mindre glada killen, den mer stressade och den mindre skrattande killen.
Alla andra var ju så glada? Ja det var dom, men dom ger inte heller 100% till sitt jobb.
VEM GÖR DET? När man är på ett charter jobb?
Känner mig otroligt dum och jag känner ånger för sommaren som kunde blivit en rad av fantastiska sommrar.
Självkritisk.
Att kunna rada upp det som är dåligt med sig själv ser jag som otroligt viktigt just nu.
Jag har gjort det, och jag har bestämt mig att ändra på det dåliga. Och nu är det allvar, det är påtiden att saker ändras.
Att kunna vara självkritisk offentligt är kanske inte nödvändigt men känner att jag behöver vara det i nuläget!
Så här kommer lite saker jag med bestämdhet kommer att ändra på.
Datorn, onödigt media intag, för lite sömn, avsätta sig från att ha ledarroller i sociala sammanhang.
Datorn i sig är det inget direkt fel på, där kan man läsa nyheter, ha social kontakt med människor.
Men min dator tid, går till att göra helt onödiga saker. T.ex datorspel, som förstör för så otroligt många människor även mig själv. Jag vet att om jag sätter på ett spel nu så kommer jag sitta där i 4 timmar helt inne i det spel jag spelar.
Det ska jag defintivt sluta med från och med nu. Spel kommer slängas.
Onödigt media intag.
Tv & film. Tv kan jag erkänna att jag endast kollar på om det är fotboll eller något otroligt intressant.
För jag vet själv att jag inte mår bättre av att kolla på någon serie om 4 tjejer i NY(Sex and the city). Eller om rika bortskämda ungar (Gossip girl) Inte heller skulle jag må bättre av att kolla på Idol. Inte heller av att kolla på Smallville.
Jag kan fortsätta rätt lång tid med vad jag inte skulle må bättre av att kolla på.
Det jag menar är att jag kommer enbart lägga tid att kolla på sådant jag skulle må bättre av.
Komedi serier för mig är ett sätt att få en gnutta komik in i livet. Dvs det ger mig nånting. Ett eller flera skratt kan ingen må sämre av.
Nyheter, Dokumentärer, informations givande program, sport, komedi serier.
Detta är en del av det jag själv vet att jag mår bra av att kolla på, alltså dessa program känns som att dom ger mig nånting.
Självklart så finns det folk där ute som mår bra av att kolla på Gossip girl eller kanske Idol.
Jag menar inte det är skit för alla och att alla ska sluta kolla på det. För nu vill jag förändra mig själv och ingen annan.
Att inte ta en lederroll i socialt sammanhang.
Jag, utan att behöva säga någonting är den som till 90% ska få saker att hända.
Om det är fredag, folk vet inte vad dom skall göra. Då är det jag som alltid får samla ihop folk.
Jag är den som alltid får pusha folk.
Jag är den som alltid ska behöva bestämma vad som ska göras.
Detta är inte för att jag vill bestämma, inte heller för att jag brukar va kritisk till vad andra vill.
Utan det bara är så.
Detta har jag faktist bättrat mig på, jag är inte den som alltid ringer längre.
Jag är inte den som försöker samla ihop folk längre. För jag är förbannat trött på det.
Vad händer nu när jag gjort detta?
Har blivit otroligt mycket mindre socialt umgänge för min egen del.
Vet också att en del andra personer har försvunnit in i sitt egna lilla ide.
Pga att ingen bestämmer saker åt dom.
Saker som jag vet skulle få mig att må mycket bättre, och som jag från och med idag ska införa hur hårt det än skall bli.
Jag ska börja läsa 1 bok i veckan.
Jag ska sluta vara uppe längre än till 01.00.
Jag skall kliva upp ur sängen senast 10.00.
Jag skall försöka tänka enbart positiva tankar.
Detta är bara några av dom saker jag bestämt mig för, och som jag vet kommer få mig att må mycket bättre.
Bara dessa 4 saker jag skall börja göra, och dom 4 sakerna jag ska sluta att göra.
Kommer ge mig 8 steg närmare att känna den sanna lyckan som folk vill ha.
Och man måste ju såklart börja någonstans, och detta är min början.
För, med positiva förändringar kommer förtroende.
Med förtroende & insikt om sig själv kommer positiv självkritik.
Och med allt kombinerat kommer lycka iallafall i mina ögon.
Om ni nu läst detta hela inlägg, var goda att kommentera.
Kanske åtgärder ni har tatt i eran livshistoria eller kanske om ni tycker nått är absolut helt galet!
Men nu är det slut på text, och kan vara dax. Ingen orkar ju läsa hur mycket som helst! :)
/Plato
Lycka?
Vi alla har väll alla en egen (vad som gör oss lyckliga) lista.
Men lycka generelt är att ta del av ärliga relationer.
njuta av livet i sig självt.
lycka grundar sig i att acceptera sina styrkor och svagheter.
Att du är betydelsefull och har en roll att fylla.
Kan man vara glad men olycklig?
Kan man ha motgångar men även vara lycklig samtidigt?
Svaret är ja;
De 10 % lyckligaste människorna i samhället upplever lika mycket negativa upplevelser som de mindre lyckliga, den största skillnaden är att de lyckligaste människorna återhämtar sig snabbare tack vare sin tolkning av situationen.
Just vårt tankesätt, påverkar till stor del om vi är lyckliga eller inte. Endast 10 % av skillnaden i upplevd lycka mellan olika människor beror på yttre omständigheter, såsom lön, bostad etc.´
Men vad gör oss individer lyckligare? Hur blir man lycklig?
Svaret på denna fråga ändras allt med tiden...
Ny forskning visar dock att vi människor är dåliga på att förutse vad som faktiskt ökar vårt välbefinnande. Vi strävar ofta efter saker och upplevelser som inte ger några långvariga eller betydande effekter.
Vad är lycka för mig?
Efter att ha funderat på det här ganska mycket så har jag kommit fram till tre punkter som jag verkligen behöver för att vara lycklig:
Ha en god hälsa
* Äta nyttigt
* Träna regelbundet
* Sömn
Älska och va älskad
* En bra tjej att dela mitt liv med
* Leva ett socialt liv
* Ha några riktigt nära vänner
Leva i nuet
* Tillbringa så mycket tid som möjligt med saker jag tycker om
* Inte behöva oroa mig för min ekonomi
* Känna att jag utvecklas som person
Men jag tror dock att lycka och olycklighet ligger och nöter mot varandra hela tiden, och att vårt tankesätt är det avgörande i hela härvan.
Kanske, måste jag känna mig fri från tvång för att vara lycklig.
Kanske, måste jag veta att ingen är besviken på mig.
Kanske, måste jag vara alla jag vet om till lags.
Kanske, om jag gör ett litet snedsteg, mår jag dåligt och hela min tillvaro rasar.
Här är 2 citat som förtjänar att vara med i detta blogginlägg om lycka.
"En sann vän bidrar mer till vår lycka än tusen fiender till vår olycka." - Marie von Ebner-Eschenbach
"Lyckan ser alltid liten ut när du håller den i dina händer, men släpp den, och du inser genast hur stor och dyrbar den är." - Maksim Gorkij
